Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE I ITALIEN.
273
man vinner genom att lefva med ett helt sinnligt folk»
och den personliga jämvikt i hvilken han försattes
genom att i fulla drag »njuta ensamhetens salighet».
I Rom kände han att allt måste läras om och
oändligt mycket glömmas, af hvad han redan lärt. Han
blygdes öfver att här tala om konst, ty konsten, det
kände han, här var till för att upplefvas, icke talas om
— åtminstone icke förr än man genom ein Schauen
in stille, wache Seligkeit lärt sig se, se endast hvad
som är; låtit ögat vara sin enda ledning och ingen
hjälp sökt hos inlärda kunskaper. Han litar på att han
för detta slags seende i sin natur har sundhet och vidd,
nog: »Jag är skapad att se rätt; jag får ömma fötter
endast i för trånga skor och det är blott ställd framför
en mur, som jag intet upptäcker.» Han går omkring »i
stillhet lycklig, fylld af klarhet och ro». Och därunder
finner han sig blifva allt mer andligt solid, dugande;
vinner allvar utan torrhet; känner att hans väsen blir
mer samladt och dock fullt af glädje; lär sig arbeta på
allvar, tillägnar sig handtverket i sin konst, i hvilken
han förut — emedan ban aldrig arbetat, nog — känt
sig osäker. Nu, då han slutligen för alltid blef fri från
målartankarna och i den antika konstens — i mäktig ro
och i fullkomlig form uppenbarade — skönhet såg sitt
eget ideal, »fann han sig själf, blef
öfverensstämmande med sig själf: blef lycklig och förnuftig».
Han skref här mycket litet nytt, men är upptagen af
Faust, Tasso, Wilhelm Meister och omarbetar
18. — Key, Människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
