Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.250
MÄNNISKOR.
Redan som student i Leipzig hade Goethe beundrat
Corona Schroeter och hjälpt andra beundrare att göra
vers till henne. När hertiginnan Amalia önskade en
primadonna till sin, af hennes familj och hof bestående
amatörteater, reste Goethe till Leipzig och engagerade
Corona, hvilken i november 1776 sjöng första gången i
Weimar och eröfrade alla — utom fru von Stein.
Corona, som var dotter af en musikus, hade utmärkta
musikaliska färdigheter: hon var artist på piano och
guitarr, komponerade och sjöng med behag; var
framstående som skådespelerska och målarinna med talang;
därtill hade hon omfattande språkkunskaper och stor
beläsenhet. Konstnär på alla områden, där fru von
Stein blott var dilettant, har Corona däremot, icke den
tidens lätta artistseder. Mennes ädla, kvinnliga
värdighet skaffade henne tvärtom i Weimar allmän aktning,
i synnerhet när det blef kändt, att den genast förälskade
Karl August fann henne »lika marmorkall som
marmorskön».
Goethe skref strax från Leipzig till fru von Stein,
att Corona var en ängel, och att han önskade till Gud,
ban kunde få en sådan hustru, »men», tillägger han,
»hon är icke nog lik dig». Corona, som var något
mer än ett år yngre än Goethe, hade mycket af hvad
ban själf till öfverflöd ägde; men den sju år äldre fru
von Stein hade däremot hvad han aldrig förr mött hos
de unga flickor han ägnat sin kärlek, den utvecklade
kvinnans sammansatta och rika själslif. Hon besatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
