Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"34
MÄNNISKOR.
i hemmet och det var alltid med djup tacksamhet Robert
Browning talade om huru fadern sålunda gifvit honom alla
betingelser för att utföra det bästa möjliga arbete.
Trots sin mångsidiga begåfning kände Robert
Browning ingen egentlig ovisshet om sin bana. Visserligen
utöfvade både musiken och målningen en stark lockelse, men
poesiens förblef dock den mäktigaste. I sina drömmar
under några1 stora almar — från hvilka han om dagen i
gyllene dimmor såg S:t Pauls kupol och Westminster
Abbeys torn och om natten ljusskimret från London,
medan han på afstånd hörde bultandet af världsstadens
pulsar — hade han redan börjat ana djupen under
människolifvets brusande yta. Men själfmedveten om
sin diktarsjäl blef gossen först den oförgätliga majkväll,
då han under en guldblommande laburnum och en
blodbok, i hvilken tvenne näktergalar höllo sångartäflan,
läste Keats och Shelley! Allt sedan han sett den senares
obekanta namn i ett bokstånd — och fått veta att det
tillhörde en ej längesedan död diktare — hade han
tiggt sin mot att skaffa honom Shelley. Hon hade
med mycken möda — ty de flesta bokhandlare kände
ej ens namnet — fått fatt i Shelleys dikter och blifvit
öfvertalad att också taga ett par häften af den än mer
obekante Keats. Och sålunda kom Robert Browning under
det inflytande, som blef det framför hvarje annat lifs-,
afgörande. Med faderns beundrade Pope var han redan
färdig, Byron bleknade nu; Wordsworth, Coleridge och
Southey betydde aldrig mycket för honom. Men i Keats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
