- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
124

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom. Det fientliga liar en aura som ger sig till känna
med alltför subtila medel för att de skulle kunna
uppfattas av sinnena, ocIl lian kände denna dunstkrets,
men visste ej hur. Han hade en känsla som om det
gått en sky över solen. Mellan honom och livet
tycktes något j mörkt, hotande och kvävande ha glidit
fram, ett mörker så att säga, som slukade livet och
födde död — hans död.

Hela hans varelse, alla hans kropps och själs krafter
eggade honom att springa upp och möta den osedda
faran, men hans vilja betvingade skräcken, och han
satt kvar nedhukad med en guldklimp i sina händer.
Han vågade ej se sig omkring, men han visste nu att
det var något bakom honom och över honom. Han
låtsade vara intresserad av guldet i sin hand. Han
granskade det kritiskt, vände det av och an och gned
gruset av det. Och hela tiden visste han att
någonting bakom honom stirrade på guldet över hans axel.

Alltjämt låtsande sig intresserad av guldklumpen
lyssnade han spändt och hörde det där han hade
bakom sig andas. Hans ögon sökte ett vapen, men de
sågo endast det uppgrävda guldet, som nu i nödens
stund var utan värde för honom. Han hade sin hacka,
som kunde vara ett lämpligt vapen vid vissa tillfällen,
men detta var icke ett sådant tillfälle. Han
genomtänkte sin belägenhet. Han var i ett trångt hål, sju
fot djupt. Hans huvud nådde ej upp i jämnhöjd med
marken. Han var i en fälla.

Han satt på huk som förut. Han var alldeles kall
och behärskad, men då han granskade alla
omständigheter insåg han blott sin egen hjälplöshet. Han
fortfor att gnida smutsen från kvartsstyckena och

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free