Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergssluttningen och försökte gissa sig till spetsen, den
punkt där det guldförande gruset hade sin
utgångspunkt. Här bodde »mr Pocket» — ty så kallade
mannen förtroligt den imaginära punkten där uppe på
sluttningen ceh ropade:
»Var så god och stig fram, mr Pocket! Var nu
riktigt snäll och beskedlig och stig fram bara!»
»All right», fortfor han en stund därefter i en ton som
om han ehuru ogärna måste visa sig mera bestämd:
»All right, mr Pocket. Jag ser nog att jag måste
komma ända upp till er och dra ut er vid håret. Och det
skall jag göra . . . det skall jag göra!» hotade han om
en stund.
Varje panna bar han ner till vattnet för att vaska
den, och då han kom högre upp på sluttningen, blevo
pannorna mera välförsedda, och slutligen började han
lägga ner guldet i en tom jästpulverdosa som han bar
lös i byxfickan. Han var så upptagen av sitt arbete
att han ej lade märke till att det skymde på allt mer
och mer. Icke förrän han förgäves ansträngde sig att
urskilja guldkornen på pannans botten förstod han att
tiden gått. Han rätade genast upp sig. Hans ansikte
fick ett uttryck av humoristisk förvåning och skräck,
i det han mumlade:
»Gud sig förbarme, har jag inte rakt glömt
middagen! »
Han stapplade över flodfåran i mörkret och tände
sin länge bortglömda eld. Pannkakor, skinka och
uppvärmda bönor utgjorde hans måltid. Sedan rökte
han en pipa vid den slocknande brasan, lyssnade till
nattens ljud och såg månljuset bölja genom floddalen.
Därpå rullade han upp sin madrass, tog av sig sina
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
