Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skugga och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinna på vägen framför mig. Jag lyckades ännu
behålla självbehärskningen, till dess de mångfärgade
ljusglimtarna fortsatte att dansa och fladdra i minst
tjugu sekunder. Då satte jag mig ned, matt och
darrande.
»Det är förbi med mig», flämtade jag och satte
händerna för ögonen. »Det har angripit mina ögon,
Paul, nu gå vi hem.»
Men Paul skrattade länge och högljudt. »Vad var
det jag sade dig? Den underbaraste hund i världen,
inte sant? Nå, vad tycker du?»
Han vände sig litet ifrån mig och började vissla.
Jag hörde fottramp, ett upphettat djurs flämtande och
det omisskännliga gläfset av en hund. Sedan lutade
Paul sig ner och tycktes smeka tomma luften.
»Seså, räck mig din hand.»
Och han gned min hand över en hunds kalla nos
och kinder. Det var alldeles säkert en hund med en
pointers skapnad och släta, korthåriga päls.
Nog av, jag återfick hastigt besinningen och
herraväldet över mig själv. Paul satte ett halsband på
djuret och knöt fast sin näsduk vid dess svans. Och nu
förunnades oss den märkvärdiga synen av ett tomt
halsband och en viftande näsduk som galopperade
över fältet. Det var egendomligt att se detta
halsband och denna näsduk göra stånd för en svärm vaktlar
i en akasiedunge och stå alldeles stel och orörlig tills
vi hade fått fåglarna att lyfta.
Då och då gav hunden upphov till de olikfärgade
ljusglimtar jag talade om. Paul förklarade, att det
var det enda han inte beräknat och som ej kunde
övervinnas, trodde han.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
