- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
57

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amatörkvällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryggade tillbaka. Men regissören lade sin kraftiga
hand på hennes axel och sköt in henne på scenen med
en rask och energisk knuff. Publiken hade sett hans
hand och arm, uppfattade situationen och hälsade den
med dundrande applåder. Orkestern dränktes i det
förskräckliga larmet, och Edna såg stråkarna fara
fram och tillbaka över fiolerna utan att de tycktes
framkalla några ljud. Det var henne omöjligt att
börja i tid, och medan hon väntade tåligt med
händerna i sidorna och spetsade öronen efter musiken,
började publiken väsnas igen (ett favoritknep, fick
hon sedan veta, för att göra amatören förbryllad
genom att hindra honom eller henne från att höra
orkestern) .

Men Edna fick tillbaka sin sinnesnärvaro. Hon
såg framför sig ett hav av småleende eller
storskrattande ansikten, hon hörde den ena skrattvågen
tumla över den andra, och hennes skotska blod blev
kallt av vrede. Den ivrigt arbetande men ljudlösa
orkestern ingav henne en idé, och utan att ge ett ljud
ifrån sig började hon röra läpparna, sträckte ut
armarna och svängde med kroppen, som om hon
verkligen sjöng. Larmet ute bland publiken fördubblades
under försöken att dränka hennes röst, men hon
fortfor helt lugnt med sin pantomim. Det hade
fortgått så en lång stund, men så tröttnade publiken på sitt
upptåg, slutade plötsligt med sitt oväsen för att kunna
höra och upptäckte nu hennes stumma spel. Ett
ögonblick var det alldeles tyst, så när som på
orkestermusiken, hennes läppar rörde sig utan ett ljud, och nu
förstod publiken att den blivit lurad och bröt ut på
nytt, denna gång i uppriktiga applåder som ett erkän-

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free