Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 251 —
der tiden granskade de förstulet hvarandra;
Eugen märkte genast att Dora blifvit förändrad, den
alltför stora fyllighet, som i den första
ungdomen verkat störande på hennes utseende, var borta,
gestalten hade blifvit smärtare och syntes
därigenom längre. Äfven ansiktet var finare, hon hade
aldrig varit så vacker som nu, ögonen lyste
mörkblå och stora öfver de skära kinderna.
Samtalet gick mycket trögt under hemfärden.
»Nå, har du haft angenämt?» frågade Eugen
för att säga något.
»Jaa — mycket — jag har haft mycket
angenämt,» svarade Dora, och undeströk ordet
mycket.
»Ja, så ska’ jag väl också göra en liten
bi-fråga,» fortfor Eugen med ett satiriskt småleende,
»har du haft någon nytta af dina bad — känner
du dig friskare?»
»Ja då, det gör jag visst.»
Efter en liten paus fortfor Dora:
»Nå, än du då? Dina bref ha varit så korta
och nedstämda.»
ȁhja... jag har just inte haft anledning till
någon uppsluppenhet...»
Nu blef det en lång paus. Slutligen kände
de sig bägge besvärade af denna olämpliga
tystnad och försökte att få samtalet i gång, men det
blef ingenting annat än korta frågor och svar
med pauser emellan.
Eugen låg sedan halfva natten vaken och
grubblade öfver det smärtsamma i att efter flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
