Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
Dora besvarade likgiltigt fru Blums
smekningar, men instämde artigt i hennes
förhoppningar. Det var åtminstone Doras bestämda afsikt,
att både hon och Eugen skulle bli de lyckligaste
människor, som funnits, det kunde hon ärligt
försäkra sin svärmor.
Fru Blum kysste ännu en gång, som ett slags
besegling af löftet, Doras kind, gick så ut till
den öfriga familjen, sade jiågra förbindliga och
vänliga ord, som smått retade genom sin
nedlåtenhet, och aflägsnade sig därefter med ännu en
högtidlig erinran om det betydelsefulla och
viktiga i morgondagen.
Då fru Blum försvunnit, kastade Dora sig
ned i soffan och brast i skratt.
»Ni kan inte tro hur komisk hon var! Hon
gaf mig ett helt recept, en riktig liten matsedel
på lycka åt Eugen. Fredagarne måste han
behandlas särskildt försiktigt, för då hade han, ja,
jag vet inte hvad det var...»
Och hon började härma fru Blum och
gjorde en parodisk utläggning af hennes föreskrifter:
Mån dagarne skulle han »stimuleras», för då var
han dåsig efter söndagshvilan, tisdagarne borde
hon ge honom att »äta russin», då var han argsint
o. s. v.
Allesamman skrattade, endast fru Hjort fick
ett bekymradt uttryck i sitt ansikte. Hennes
barnsliga, outvecklade drag och klara, forskande Ögon
— som hon gifvit Dora i arf — beslöjades af
en grubblande, envis tanke: skulle hon, fru Blum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
