Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
iig och strålande ut. Alltsammans var
obeskrifligt roligt: att få visa honom, hur eftersökt hon
var, och att se den där mörka, svartsjuka blicken
i hans ögon. Hon skulle ha velat skratta högt af
förtjusning toch lycka.
Då damerna utdelade kotiljongsdekorationer
åt herrarne, fick Eugen endast af Dora. De
unga flickorna voro klokare och nyktrare än
herrarne, de förstodo, att Eugen som balkavaljer och
friare var förlorad för dem och brydde sig
därför ej mera om honom.
»Ser ni skillnaden på mig och er,» sade han
med ett halft vemodit, halft skälmaktigt leende,
»er väg är ung och ljus och blomstersmyckad
—- då däremot min.... Tror ni ej, att det är
två parallella linjer, som ej kunna mötas?»
Hon såg förlägen ut, blickade först ned, så
upp med en hjälplös min, Som om hon ej visste
hvad hon skulle säga. Det där uttrycket
»parallella linjer» begrep hon ej, och detta oroade
henne, så att hon ej kunde få fatt i ett lämpligt
svar,
Han missförstod hennes tystnad, och fick
plötsligen i sin blick ett uttryck <af djup smärta.
»Om... om jag gåfve er en af mina
buketter,» sade hon hastigt och upprördt, gripen af
hans smärtfyllda blick, »skulle ni vilja ta emot
den ... jag menar, skulle ni vilja ha en
blomma... af mig?»
»Ni menar då... att vi ska’ ge linjerna
en ny riktning,» hviskade han och böjde sig öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
