- Project Runeberg -  Grunddragen af modersmålets historia /
102

(1898) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ex. brev (< lat. breviarium = ’kortfattad förteckning’ etc.
< lat. brevis = ’kort’), koka[1] (< lat. coquere i samma
betydelse) och häraf vidare kök, köksa samt således äfven
kökslatin’, hvilket uttryck alltså kan i viss mån sägas vara latin
i dubbel mening, m. fl.

Då emellertid det ordförråd våra runurkunder åt oss
bevarat är relativt ganska ringa, kunna vi ej bestämdt säga,
när dessa lånord importerats; — att några likväl ganska
tidigt måste ha inkommit, visas ej blott af deras betydelse,
utan äfven af sådana allitterationer i landskapslagarna som
till ex. kirkia ok kloster, ty k-ljudet öfvergick till tj-ljud
före s. k. lena vokaler redan på 1300-talet och då kunde
dessa nu nämnda ord ej längre allitterera med hvarandra.
Och på grund af flera andra omständigheter synes det
sannolikt, att de stafrim vi ej så sällan finna i våra
landskapslagar — i allmänhet åtminstone — torde härstamma från
runperioden, då ännu den allittererande diktningen
kvarlefde på folkets läppar.

Visst är i alla fall, att, bortsedt från dessa och andra
liknande fullkomligt oundvikliga lån, tycks vårt modersmål
under detta tidehvarf varit blott i ringa grad skuldsatt.

*     *
*



Det var en ofridens och orons tid det tidsskede vi nu
betraktat. Samtidigt med att språket liksom krympte ihop,
inskränktes ock de vilda härfärderna och upphörde omsider,
men ehuru den nya tron i samma mån allt mera vann
insteg, blef det därför ingalunda fred i vårt land. Det är
först i slutet af denna period, som kristendomen efter en
400-årig kamp kan anses ha vunnit en fullständig seger
öfver den forna asaläran. Och förkunnarna af detta fridens
evangelium gingo ingalunda alltid så fridsamt till väga.
Eldade af ett lika ofördragsamt som varmt trosnit togo de ej
på sig några silkesvantar, när de sökte utrota den fäderneärfda
tron; i sin blinda ifver foro äfven de fram som

[1] De inhemska orden äro sjuda och välla, det senare ännu allmänt
brukligt i sammansättningen förvälla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/madermal/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free