Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och atj jag tacka bör, så länge än
en koja och en fyrk mig lemnas qvar.
ASTOLF.
Hvad? Ingen trygghet mer för egendom?
FLORIO.
livar flertalsrätten blifvit teori,
der blifver, innan kort, näfrätten praxis;
och samhällskroppens lifsblod, friheten,
snart fordrar till sin helsa der, att ock
all egendom försätts i hurtigt kretslopp.
ASTOLF.
O mina fäders land! — Men likafullt
jag brinner af begär att gagua det;
och helst (om val mig gifs) i krigets yrke,
der störst min kunskap är och störst min öfning.
FLORIO.
Slå det ur hågen, välj ett annat! Krigsmän
behöfvas icke mer. Väl händer stundom,
att man blir förolämpad, öfverfallen;
hvad gör man, tror ni, då? — Slåss? — Gud
bevars!
Slikt passade kung Astolfs råa tider.
Till gränsen skickas härar, ej af folk,
men tal och tidningsblad; är fienden
obildad nog att ej der af bli skrämd,
så springer man så långt, som vägen räcker.
Der vägen slutar, slutar kriget. Allt
af statsvishet och ren filantropi!
ASTOLF.
Näfrätten öfvas alltså — blott mot landsmän?
FLORIO.
Ja! Men (som nyss ni hört) af brödranit.
ASTOLF.
Här tycks, vid Gud! rätt jemmerligt stå till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
