Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är denna eftermiddag visst, men qvällar
och morgnar bölja re’n bli kalla.
DEN GAMLE
otåligt.
Godt!
GOSSEN.
Hon är så rädd 0111 sin välgörare!
DEN GAMLE.
Välgörare är ingen utom Gud. —
Nu lemna mig i ro! — Jag ostörd vill
samtala med mig sjelf och med det hal",
som gungat mig så ofta fbrdomdags;
nu skådar jag det blott med minnets öga.
Gossen begifver sig på andra sidan om högen. Den gamle stämmer
harpan och låter henne under det följande recitativiskt beledsaga sig.
Nordmannens glädje, o haf,
högt låt mig helsa dig än!
Friskt dina kyliga vindar
läska mitt inres qväfvande eldsluft.
Se!
Evighetens flytande ring
badar, i solens glans,
sin omätliga varelses under —
Ar du en famn,
som moderligt omarmar jorden?
Eller en midgårdsorm,
som stänger och hånar sin fånge?
Sägen mig, hafvets döttrar,
förkunnen mig ringens natur!
»Hvad väntar du att den skall vara?
Vi arma, hvad hinna vi svara?
I en blink, i ett nu
böljan far öfver sjö;
som hjertat, som du,
kom hon fram, för att dö —
I den isande stråt, der vi vandra,
’ begrafva och föda hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
