Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dina löftens blomsterhöljda snaror;
ej vid de stunder, då till nattlig frid
min källas melodier ljuft oss söfde,
och hennes svala böljas rosenångor
med silfverpoppelns hviskning samfaldt buro
till våra drömmar bilder från den verld,
som till vårt bröst vi tryckte, när vi dit
hvarandra iingo trycka...
ASTOLF.
Stanna! Håll!
Och vill du ej omfamna mig, som förr, —
till stoft förvandla mig, och sätt din fot
med seger på den ångerfulles aska!
FELICIA
uppreser sig och slår armarne kring hans hals.
Ett himmelstreck, der jag med dig kan lefva! —
Mer vill jag ej . . . Med dig! med dig!
Hon hvilar i hans famn uncler strömmande tårar; hennes långa, mörka hår,
upplossadt i lockiga vågor, öfverskuggar bådas anleten och skuldror.
ASTOLF
med halfqväfd röst.
Förlåt mig!
FELICIA.
Hvad hör jag?
ASTOLF.
Älskade ! Jag blir hos dig!
Nejden omkring ungdomskällan.
Natt: mörk, men lugn: i korta mellanskof framtiudrar hiir och der eu
stjerna ur molnen, med blekt, darrande skimmer.
KÅLLANS GENIUS
uppreser sig ur henne i sitt guldstrålande vattentält.
Huru tyst, huru skyggt, huru dunkelt är allt!
I bågar spring upp, mitt flytande guld,
gör livar båge så hög, att ej palm, ej cypress
kan så högt upplyfta sin hjessa!
I förbidan jag står, att mitt älskande par,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
