Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der ser jag Astolf, som till morgonridt
lielt nyss sig på sin skönsta häst begaf,
dock oförmodadt nalkas hit, till fots!
FELICIA.
Ack! — Nu jag nästan darrar för hans möte;
och förr . . . Välan! Jag än densamma är!
Han skall mig se i all min skönhets makt,
den sjelf han sagt oemotståndlig. Nu
må profvet äfventyras — vänner, gån!
Han bör mig träffa ensam. Längre fram
jag kallar eder till förnyadt samtal.
De gå.
ASTOLF
ännu på afstånd, för sig sjelf.
Mer öfverläggning! — Hvartill båtar den?
Har jag ej öfverlagt tillfyllest redan?
Hvad är all öfverläggning? Griper ej
hvar gång, då något företag skall ske, —
god eller ond, — en ande plötsligt in
i våra tankars ked; och bland de ringar,
hvaraf hon bildas, håller han ej fram
för själens öga den, som först han grep,
så länge, tills det skönjer ingen annan?
Då sägs af några, att vi oss bestämt;
af andra, att vi låtit oss bestämmas:
allt nog: en mogen frukt ifrån sitt träd
vår handling faller; tiden visar se’n,
om lifssaft eller gift den innebar!
\ i ångra då hvart föregånget rådslag,
förkastande den möjlighet, att fortsatt
afvägning snart, måhända, kunnat sänka
den lätta vågskåln åt ett annat håll.
Sömngångarlike, lyda vi vår drift,
och rusa framåt, tills en ger ning, nyfödd,
med späd, men tydlig röst vid namn oss ropar.
Slemt är det då, om vi på måfå blott
närvarcnheten offrat åt en framtid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
