- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
242

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som af Endymions älskarinna kysstes.

Då, vid hans sida, stod i trädens skugga

en jätteskepnad, qvinnolikt beslöjad

från hjessan ned till föttren; på sitt hufvud

den bar ett smycke, likt en krans, en ring

af skiftande metallisk glans, från hvilken

ett rödblekt sken i mellanskof sköt blixtar:

men dunkla skruden, knappt från mörkret skiljbar,

bröt än till grått och än till svart sin färg,

liksom när, i en fladdring utan storm,

på fästet midnattsmoln hvarandra jaga.

Ur skuggan, der hon stod och lutande
på Astolf såg, hon, i den skimmerflod,
som Lunas silfverhorn på honom göt,
två händer sträckte fram, som lyste hvitt
med sällsam blekhet, och i luften, långsamt
än fram, än åter förda, drogo kretsar
uppöfver slumrarns lika bleka anlet.

Men stilla låg han som en bild af gips:
då höjdes jätteqvinnans röst, så dof,
så ljudlig dock, som när ur fjerran skog
med ett af hjordars klockor mildradt brus
ett vattfäll tala hörs till däldens hällar:

»du sofver? — Sofvare! Hvar vistas tiden?

I veklig dröm är dagen snart förliden,
och inga palmer skänkas innan striden».

Xu Astolf i sin hvila rörde sig
oroligt; högre då begynte stämman:

»du sofver? — Sofvare! Hvart färdas åren?

Till stjernorna, från blomstren, hastar våren;
ve dig, om ej du följer den i spåren!»

Och häftigt stegrad syntes Astolfs oro;
i anletsdrag, i hvarje led, blott svagt
stred sömnen än mot retelsen att vakna.

Xu, dubbelt starkt och dubbelt underbart,
förnams densamma röst för tredje gången:

»du sofver? — Sofvare! Hvad manar ordet,
som i hvart menskobröst är hjerta vordet?

"\ e den, som glömmer, hvilken kraft bebor det!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free