Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få, i kärlekens och fridens tystnad,
lefva blott af dina kyssars lif!
Hjertats blomma, den får nu först våga
blicka till sin sol med tvångfri lystnad:
kom! och rosenfröjd, i rosenqvällen,
åt den trognas nya längtan gif!
FELICIA.
Skära ljusbarn af en evig låga,
ja! det blir ej du, som lär mig — lida;
du är åter, hvad du var: min konung,
som, till rike, blott mitt bröst begär!
Kunde våren sjelf ifrån mig tåga,
ej med honom ilydde du min sida;
blommans själ ju käns, i doft och honung,
skön ännu, när hon förbleknad är?
ASTOLF.
Hvad är skönheten? — Det inre lifvet
af en ande, ur Guds hjerta sprungen,
kommen hit, att i en sinlig daning
C # o
göra ljusets tanka varm och mild!
Hvar hon fins, der står med himmelsk maning
skaparns tecken på dess panna skrifvet,
att hon, vid en hymn af stjernor sungen,
blef hans godhets rena spegelbild.
FELICIA.
Hvilken trolldom öppnade dig vägen
till den spegel här, som ej dig sviker?
ASTOLF.
Kärlek är den tro, hvarmed det sköna
söker, möter och bekräftar — sig!
FELICIA.
Dock, hvad denna tro är skygg! Hur trägen
hennes hulda oro efterfiker
dessa ord, som alla qval belöna:
»evigt, evigt vill jag älska dig!»
Aldrig kan hon dem för ofta höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
