Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Men, för att slå, det måste ock få andas!
-O, gå! Se, natten skyndar mot sitt slut.
ASTOLF.
Så hastigt skulle kylig morgon randas?
Nej! Natten gillar ömhetens beslut,
och slår än tätare sitt skugghår ut,
med doftig prakt från dina lockar lånad!
Liksom en kyss, förlängd af namnlös trånad,
så vill hon dröja, tyst med hvad hon vet,
och ana det, som hon ej tänka vågar.
FELICIA
afsides.
Ett sällsamt bryderi, men sällt, mig plågar!
Häftigt.
Dock hvad? Jag glömt en pligt af vigtighet!
Hon vänder sig till rubin-springbrunnen.
Kom, blida, fagra Genius, som vandrar
från källan i min park med lifvets flod,
att vara mig tillreds, när mörkret klandrar
med dunkla varningar mitt glada mod!
Kom, liksom förr, när maklig jag ej velat
derute söka dig i nattens flor;
kom, liksom förr, när silfverpoppeln spelat
till ditt behag i tusenstämmig clior!
Från våg till våg du skynde dig på färden,
som mig till sömn så ofta mullrat in,
när du med sägner från den äldsta verldcn
gjort hennes rika tidebok till min!
Gif hit din balsam, den af njutning fylda,
den af odödlighetens ljus förgylda,
der hoppets retelse och minnets ro
i hvarje nektarperla sammanbo!
Kom fram! Kom fram!
Den stora vattustrålen i midten af rubinkärlet upplöser sig till en
skimrande dimma, som allt mer och mer utvidgas, och ändtligen öppnar
sig till ett slags tält af genomskinlig dunst, rörligt och vaggande,
omkring hvilket de fyra mindre vattusprången bilda lika så många
guldfärgade hvalfbågar, Midt i tältet står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
