Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Du drömmer än, ocli skall derför bli bannad.
ASTOLF.
Min mogna lyckas fullt utslagna knopp!
är du en dröm, må tidens pendel, stannad,
för evigt glömma sols och månes lopp! —
Min brud! —
FELICIA.
Nog dristigt du det rum beträder,
som jag fördöljt, i följd af stränga bud;
men — när din upptäckt dig så hjertligt gläder,
hur kan jag hota med oraklers ljud? —
Och dock! du borde gå . . . men öfverlåten
med gränslös tillförsigt, jag nalkas dig:
jag vet ej, hvilken väg är otillåten,
när det är du, som visar den åt mig.
ASTOLF.
Men timman brådskar, lik min längtan! Gäcka
du nändes den, så länge gömd! och räcka
åt minnets törst, i stället att den släcka, —
du grymma! — blott din sång och blott din bild?
FELICIA.
Jag grym? — Hvad kallar du att vara mild,
om ej, att låta dig stå här?
ASTOLF
störtar ned och omfattar hennes knän.
Förspild
är all min rätt till nåd . . . jag nog det känner . ..
FELICIA
upplyfter honom.
Jag räknar ej så strängt med mina vänner.
Se nu i spegeln, om min bild bedrar,
och hur jag straffar, när min vrede brinner!
Hon slår armarne kring hans hals.
ASTOLF
med halfqväfd röst,
Felicia! ■*-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
