Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA
sakta till Astolf.
Se, livilken glädje dessa väsen lifvar:
och likafullt, fastän de Amors makt
så tacksamt nyss i denna qväll besjungit,
de aldrig känt, och få ej nånsin känna
så klart och djupt som vi, hvad kärlek är!
ASTOLF.
Det lins blott en Felicia i verldeu:
hvem, utom den, åt hvilken du dig skänkt,
kan våga påstå, att han älska lärt? —
ZEPHYR
nalkas beställsamt till Felicia.
Min drottning! skänk mig ett par ögonblick,
att se, hur dukningen vi föranstaltat.
På medelpunkten af hvart bord, som vanligt,
ur gyllne käril hvirila rökelser
af aloe och ambra; rundt omkring dem
står livar servis i skickligt ordnad prakt —
kort sagdt: vi tro, att allting är till nöjes.
FELICIA
leende.
V ill du berömmas, lilla hofmarskalk?
Hon följer honom till borden.
ASTOLF
för sig sjelf.
Hur tjusar hennes gång! En melodi
den är, som tagit kropp i växtens former,
och skiftar genom alla linier,
ett thema, alltid lika, alltid nytt,
med oafbrutet ljuf utvecklings takter! —
Ja, fagra gördel, du, som pressar dig
(tillåtligt djerf!) kring hennes skira drägt,
hvad du är lycklig! Sällsamma figurer
du stickade på smidig omkrets bär;
behagens makter der, hermetiskt bundna,
i millioner lystra inom ringen
på någon lösande besvärjelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
