Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Jag glömt, livad mig min moder förebrådde;
men ack! för dig vardt ingen varning gjord . . .
Hon håller handen för den nyfikne Astolfs mun.
Tyst! — Blott i ett må minnet ej mig svika:
din helga ed, att aldrig från mig vika!
ASTOLF.
Din helga ed, att aldrig från mig vika,
en magisk treklang lik, mig fastbesvor;
mig hjertats död och ärans drabbe lika
den dag, som ej blott du mitt bröst bebor!
FELICIA.
Låt rankan lindas kring sin stam! Den rika
nu honom sina drufvors värn betror!
Hon omarmar honom.
Och du, dröj qvar, odödligt genomlågad,
o stund, af alla själar efterfrågad!
De dröja stumt i en lång omfamning.
ASTOLF.
O stund, af alla själar efterfrågad,
och öfver alla diktens taflor skön,
då, famn i famn, bekännelsen är vågad
af tvenne lijertans första vexelbön!
du gyllne kalk, så blankt till brädden rågad
af lust och ve, du hoppets segerlön,
skall du mig räckas nu blott, eller sällan?
O
FELICIA.
Xej, evigt, evigt! Tänk på ungdom skällan!
Nära intill de älskandes mötesplats, men obemärkt af dem,^har
småningom, mot slutet af detta samtal, den dansmusik förflyttat* sig, som
hittills blott på långt afstånd varit hörbar. På engång samtnanljuder den
nu rundtomkring altarfältet i hvirflande jubeltoner, under det offerlågan
på altaret och lamporna i träden klarare uppfiaddra. Från alla sidor
framskimra glänsande gestalter mellan löfveu och stammarne, och man
hör af en sång, fördelad mellan tvenne chörer, följande ord:
FÖRSTA CHÖREN.
Heliga kärlek!
solen är gången;
kretsar vi slinga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
