Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du — min urbild, jag -— din spegel,
som dig dubbelt innebär.
ZEPHYR
häftigt.
Nej, detta går för långt! Hon fåfäng är,
och han en smickrare af‘ första slaget.
Jag måste fram och se, om hennes öga
ej är mig trognare än hennes öra.
Han framskyndar till löfsalen med vredgad uppsyn.
SPINAROSA.
Zephyr, åt din harm jag skrattar;
nog jag såg, att du stod der!
ZEPHYR.
\ ill du mig gäcka, du falska, du grymma?
SPINAROSA.
Ja! men jag tillhör dig än, som förut.
Näktergalen flyger suckande tillbaka upp i boken.
ZEPHYR.
Kom då! Du må från förförarn rymma;
annars ändå han dig narrar till slut.
SPINAROSA.
Zephyr! hur kan du så barnsligt dock larma?
Tro mig, du fagra, balsamiska vind,
dig blott det unnas att rosen omarma,
dig blott hon skänker sin mun och sin kind.
ZEPHYR.
Men, säg då »tig!» åt den fjädrade mannen!
SPINAROSA.
Låt honom du mig besjunga i frid! —
Hvarföre banna den artiga grannen,
när han fördrifver en stund af min tid?
ZEPHYR.
Dock, en förtrollning ju bor i hans qväden . . .
SPINAROSA.
Säg mig, när kärlek med sådana vanns?
Hur kan en ömkelig fågel i träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
