Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kronans fagra, utåt böjda bladkrans, —
en rosendrottning på sin rosentron! —
Ett diadem af perlor, mera klara
än morgondaggen sjelf’, sin ljusa ring
omkring de mörka sidenlockar drog;
en purpurmantel flöt, i milda vågor,
från skuldran; och omkring den gröna lifdrägt,
som höljde och förrådde jungfruväxten,
en gördel utaf diamant sig slöt.
I famnen låg ett gyllne strängspel; gladt
de nakna, gudasköna elfen-armar
i strängarna med rosenfingrar lekte.
Och nu en sakta, men dock mäktig vind
vid stängeln rörde, att i stilla gungning
än hit, än dit, allt efter svigtens fart,
den sköna med sin lyra vaggad blef.
Nu först hon såg mig — hvilket ögonkast!
Djupt, som ur verldens lijerta, der en ström
af lifvets eld ur helig midnatt svallar,
så, mellan långa ögonhårens skuggor,
den ena strålen följde tätt den andra,
ur stora, dunkelt aningsfulla ögon . . .
ZEPHYR.
Det är ju uppenbart Felicia!
ASTOLF.
Vid Gud! jag har det, se’11 i går, förmodat —
det är då så? säg om det!
ZEPHYR
suckande.
Ack! jag vet,
jag fattig’ barn, tillräckligt nog, att ingen
har dessa ögon, mer än hon! — Men sedan?
ASTOLF.
Huldsaligt bredde nu hon ut sin famn,
ur hvilken lyran sönk — och nickande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
