Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEMOTIS,
en urgammal, nästan oformligt storväxt gumma, klädd i en svart,
fotsid kofta, med ett eldrödt hufvudkläde, under hvars ofantliga,
beständigt af och an fladdrande snibbar det långa, gråa håret likaledes
oupphörligt fladdrar omkring ryggen och skuldrorna. Hon spinner på en
rock, hvars hjul snurrar omkring med en häftigt susande fart, och från
tenen flyga gnistor och hagelkorn om hvarandra, med hvilka
lyktgub-barne leka under bemödande att fasttaga dem.
ANEMOTIS.
Röda gossar, blanka barn,
låten bli mitt granna garn!
Nordan vill ha kappan färdig,
men min varp vill ej bli härdig.
Stilla då, deroppe! — Xej,
Sådant väsen tål jag ej.
LYKTGUBBAI1NE.
Gamla moster, låt oss vara!
Ingen fara, ingen fara.
ANEMOTIS.
Ingen? — Jemt i sus och dus
lefver ju mitt hela hus;
komma man och söner, skrikes:
»kläder, mor! och mat desslikes!»
Ingen sig bekymra vill
hur allting skall räcka till.
„ O
En svala kommer inflygande.
Hvad vill du, min snälla tärna?
Såg du Zephyr? —
SVALAN.
Ack! hur gerna
sade jag: han kommen är!
Men ett annat bud jag bär.
Skön, som han, men mycket större,
nalkas hit en ungersven;
rustad som till strids, fastän
blid han syns, liksom den förre.
Endast något blek och dyster,
säkert matt af köld och regn;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
