Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad för slag? Det är ju mina kor de har tagit.
Tjyvpack där! Hjälp, hjälp! Ge mig mitt igen! Ge’t
tillbaks! Allt har de tagit för mig. Ge tillbaks!
Hon rusade på eskorten, klöste och kastade sten,
smuts, vad hon fick fatt på.
Soldaterna svarade henne med kolvarna,
stövlarna, knytnävarna och råa hånskratt. Hon låg sedan
timtal i smutsen blåslagen och medvetslös.
Dessa scener, dylik råhet mot en sinnessvag
kvinna gjorde prästen så utom sig en dag, att
han hämtade fram karbinen ur kistan, ställde sig
bakom kyrkgaveln och med skälvande händer
började sikta på en i eskorten.
Till all lycka uppenbarade sig fröken från Mrozow,
innan han hunnit avlossa skottet.
— Jesus Maria! Vad tar ers vördighet sig till?
Är ers vördighet trött på livet, eller vad?
— Ja, det är jag, sade han lågt och lutade sig
mot kyrkväggen. Jag kan inte se allt det här längre.
De för bort sista hästen. De drar skinnpälsen av
karlstackarna. De beslagtar till och med människorna
och för bort dem. Våld, plundring vid vart steg,
klagade han förtvivlad.
— Från mig tog de sängen och möblerna i går.
Det går inte en vecka utan att de rekvirerar något
hos mig. Jag försvarar mig som mot vargar. De
vill göra livet outhärdligt för mig och tvinga mig
att lämna Mrozow till administration. Men jag ger
mig inte, nej, djäklar anamma, jag skall hålla ut!
svor hon till i hettan.
Han bjöd henne in i prästgården och frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
