Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo då får vi det hett om öronen. De kommer
att sprida sig över hela trakten som vildkatter. Det
var svårt. Ingen kommer att gå säker för sitt liv.
Vi måste bilda en skyddskår, men det får väl bli med
påkar den beväpnas?
— Vapen fattas inte i stugorna, viskade Owczarek
i hans öra. Pojkarna har burit hem. De har köpt av
soldater eller plockat upp på fält och i skyttegravar.
— Göm dem bara väl och lämna inte ut dem åt
någon. De kan komma att behövas minsann. Bäst
att svepa in dem i oljetrasor och gräva ner dem i
jorden.
De kommo överens om dag och tid för ett
sockenmöte och fortsatte att prata ännu då karlarna satt sig
upp i vagnen.
Kloka, hederliga själar, tänkte prästen och såg
efter dem.
De veko just ner på vägen, då han plötsligt
började springa efter dem.
— Owczarek! Ptroo! Vagnen stannade. Kanske
någon av er skulle kunna skaffa mig något
skjutvapen, viskade han osäkert och skyggt bönfallande.
Jag är ju ensam här, jag kan bli överfallen och vad
skall jag försvara mig med — med breviariet?
De lovade högtidligt, och redan samma dag i
skymningen kom Owczareks pojke med två
kavalleristkarbiner och ett par hundra patroner.
Prästen gömde dem i skåpet och vek inte ur sitt
rum på hela dagen. Efter kvällsmaten, då
hushållerskan gått och lagt sig, släppte han ner
rullgardinen och tog fram karbinerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
