Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Klockan är över elva. Säg åt kyrkvaktarn att
han ringer och gör i ordning till mässan.
— Det båtar jämnt så pass som rökelsen båtar
liket, utbröt hon hädiskt.
Prästen låtsades inte höra, han tog sitt breviarium
och knäböjde till morgonbönen. Strax efter ljöd
klockans hesa maning. Kyrkvaktarn drog av alla
krafter i repet och den spräckta kyrkklockan
klapprade dovt likt en sprucken kruka. Han ringde länge,
och gång efter annan tittade han genom
klockstapelns runda gluggar ut över byn och vägen. Inte en
människa såg han förstås till. Byn låg insvept i
rökmoln och vägarna sträckte sig tomma och töckniga.
Ty det var en disig, mulen dag som gått in. Ur
den gråa röken som välte efter marken stack det
upp skelett av brända träd lika svarta nävar, som
hötte förbannelse åt all världen. Den ohyggliga
tystnaden föreföll att sippra över jorden som sanden
över kistan.
Men prästen lät sig icke avskräckas, klockan tolv
började han mässan.
Han förrättade den i den av kanonerna grusade
kyrkans underjordiska valv, i en lång, låg och välvd
krypta, där ortens herremän vilade i en rad kistor
längs väggarna. Två gallerfönster släppte in litet
dagsljus.
Somliga kistor voro redan murknade, på de nyaste
lågo ännu vissna kransar och blommor, och på
två pöste svepdräkternas vita siden och tyll fram
under locken. Det var kvavt och trångt i denna
dödens boning. Fukten droppade från valven. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
