Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad skulle jag vara rädd för? Jag sitter ju
på egen gård. Jestanes vad det går runt i huvet
på mig!
Men gästerna skingrades inte i första taget. I
skymningen gav sig en del hemåt, och det blev
skrål och larm i byn och ett svärande över mörker
och smuts, men resten av gravölsgästerna fortsatte
att pokulera Michal Koziol till åminnelse.
Kvällen hade kommit stilla och ljum, dimmorna
lågo som mjuk ull om byn. Himlen hängde mörk
och stjärnlös. Över ängarna skriade viporna. En
sällsam ro hade sänkt sig över världen, sedan
skymningen hade inte ett skott hörts. Striden hade slutat.
De resonerade just om detta, inte litet häpna,
och gissade hit och dit, då in kom Walek, som hade
bod i byn och handlade med soldaterna.
— Vet ni vad, skrek han på tröskeln, de har drivit
bort tyskmicklarna. De schappar allt vad tygen
håller.
Vilket jubel det vart! Krigets helvetsmara släppte
taget om deras bröst. De drogo en suck av
oändlig befrielse, det tycktes dem att nu var det slut
på olyckor, brand och död. Det blev ett stim, var
och en drog fram vad han fått utstå och siade om
framtiden. Men många ville inte tro på nyheten.
De ansatte Walek att han skulle säga rena
sanningen.
— Tror ni mig inte? Det sitter kosacker inne i
bon hos mig, de kan tala om för er.
Varenda en satte i väg för att få höra det glada
budskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
