Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dummerjönsar pratar och du snattrar efter som en gås. De
våra! Just fina de våra!... Han avbröt sig tvärt,
kastade en vred blick på klockarn och ryckte på
axlarna. Ämnet föreföll honom riskabelt.
Det blev tyst i vagnen. Michalowa snyftade sakta.
Stridslarmet hördes svagare med var minut, bara
då och då mullrade nu dova och liksom
bortrullande åskor. Himlen ljusnade, endast över ängarna
drevo dimmor eller rökmoln, och en flock kråkor flög
kraxande åt slagfältet till.
Jasiek körde hem till prästgården, som var mest
bara en hög kullstörtade väggar, taksparrar och
tegel. Där väntade redan godsherrn, en lång herre
i gråa kläder, med slätrakat ansikte och blåa ögon.
Två fläckiga vinthundar lågo vid hans fötter.
— Jag var rädd att ingen skulle komma med livet
från kyrkogårn, sade han och hälsade på prästen.
— Utan Guds vilja kröks inte ett hår på någons
huvud.
— Vi satte av som harar för drevet. Som ers
vördighet vet har jag varit med i åtskilliga duster,
men för första gången i mitt liv blev jag så rädd,
så jag tror ingen hann i kapp mig på den
språngmarschen. Jag är precis utpumpad. Men det värsta
är att Smola har fått ett skott i benet. Han kände
det inte medan han sprang, men när han kom hem
till stugan och fick se blodet svimmade han av.
Och nu jämrar han sig och gallskriker.
— Jag skall strax titta till honom, måste bara
äta en bit först. Jag har inte ätit sen i går.
— Ifall det behövs kan jag skicka efter doktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
