- Project Runeberg -  De lyckliga : och andra noveller /
162

(1925) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kved han efter förbarmande — men ingen hjälp
och inget förbarmande kom. Ett slags grönaktig
skymning full av röda reflexer strömmade in i
rummet genom de frusna rutorna och liksom strök
bort alla konturer, men för hans öga började det
stiga bild efter bild — fragment av det gångna livet,
åratals rolösa irrfärder med korta anhalter än i ena
ändan av landet, än i den andra, den hemlöses tunga
odyssé, och så slutligen de fyra sista åren vid
järnvägen här. Han hade inte kommit längre än till
arbetsbas, men för honom var det ändå en välsignad
plats detta, ty i fyra år hade han fått sitta i lugn,
och han hade en känsla att ödet äntligen hade
upphört att förfölja honom. Han trivdes. Han hade
införlivat sig med chloperna och snabbt
förbondskats själv, han undvek kamraterna och staden och
reste aldrig bott — sanningen att säga hade han
ju heller ingen att resa till. Ibland tänkte han med
förskräckelse att han skulle kunna bli förflyttad
härifrån, till andra ändan av linjen. Chloperna visade
honom idel välvilja, ty han var hygglig mot
arbetarna och slöt sig för resten själv till byn och
byfolket. Han började halvt om halvt glömma bort
världen utanför och människorna där och sin egen
ensamhet, det var först den här dagen som hade
rivit upp de ärrade såren och väckt honom till
bittert medvetande om att han var allena i världen,
hade varken familj eller vänner, inte en levande
själ som frågade efter honom. Hans tankar började
irra sökande och spanande, men inget fäste funno
de och föllo likt avklippta strängar... Han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lyckliga/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free