Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är din far hemma?
— Neej. Far har rest in till stan för att köpa
hem lite till helgen.
— Ja visst, är det inte julafton i dag? frågade
kan på nytt.
— Jo visst är det julafton. Skall herrn fara hem
till de sina i dag? frågade hon skyggt.
— Ja, det skall jag — jag måste till och med
skynda mig.
Han reste sig och började vandra omkring i
rummet.
Jag har fått tjänstledigt, jag reser, tänkte han,
där han gick av och an på lergolvet. Jag reser...
det är ju jul... jag reser... och han tvärstannade
mitt i rummet. Visst, jag reser till Jozek, han har
ju bjudit mig, avgjorde han och satte sig till sitt te.
Han tömde brådskande koppen, klädde sig med
nästan feberaktig iver och tittade oupphörligt på
klockan. Sedan gick han ut på gården, kastade en
blick omkring sig och styrde så stegen mot andra
ändan av stugan, till sitt värdfolk.
— Ja, nu säger jag Gud vare med er,
Wawrzonowa, sade han och sträckte fram handen.
— Gud vare med herrn på färden, svarade
kvinnan, och hon svepte förklädet om handen och räckte
fram den.
— Lev så väl, Marcysia.
Flickan rodnade och ville kyssa honom på
handen till avsked, men han drog hastigt undan den.
— När kommer herrn tillbaka? frågade
Wawrzonowa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
