Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Åhöraren mätte honom med en föraktfull blick,
vred mustascherna, spottade och viskade hånfullt
i hans öra:
— Man skall väl vara en komplett idiot...
— Drag du så långt vägen räcker! Vad? Är
jag ett svin jag, så jag skall lägga mig i första
rännsten? och han vände honom tvärt ryggen.
Ack, han kände minsann teaterolympens gudinnor,
och hur outvecklad han än var, även moraliskt,
kände han en rentav fysisk, okuvlig avsmak för
dem. Därför retade det honom över all beskrivning
att man kallade honom idiot just av den. anled-
ningen.
— De asen, därför att de här stadsfjantarna svan-
sar för dem, så tror de att alla är svin, mumlade
han under föreställningen, då han såg buketter
kastas in på scenen.
Efter föreställningens slut tog han kappsäcken
med Simonkas saker och skyndade hem. Han jaga-
des av längtan att än en gångd läsa igenom sin
Ulana. Han hade inte hunnit tända lamporna, då
Simonka kom infarande med en hel svärm av vänner.
Snart rymde han fältet, och ursinnig över att ha
blivit störd gick han en trappa ner. Där bodde
en officer, och liksom hos dem vette köksdörren
mot trappuppgången. Franek kände kalfaktorn och
brukade tillbringa mången ledig stund med att
lyssna till hans melankoliska lillryska visor och
hans handklaver.
Även nu tog han sin tillflykt dit. Som officern
inte var hemma spelade och sjöng kalfaktorn av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
