Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
— Knäpp upp klänningen — den sitter så hart!
Uff, vad jag mår illa, a, a, a...
Hon riste av hicka.
Han satte sig bredvid henne för att knäppa upp
klänningen.
— I morgon ges Hyddan, jag skall spela Aza.
Varför kom inte Dsjalma? Han har ju nyckeln, Jaga
är ursinnig, jag har tagit honom ifrån henne, han
tror, den dumsnuten att... A-a, gäspade hon. En
sån åsna han är, den där Wladek, han har beställt
en klänning åt mig i Varschau, ha ha ha. Och
Kubus, ha ha ha! Så dumma de är!
— Nå, men tag av mig då! Dumbom, vill du
inte? Nå, har du tagit hem blommor?
Var dag köpte han hem blommor och ordnade
dem i vaserna.
— Det var bra, lilla raring...
Han svarade inte, men han började känna sig så
underlig. Han drog av henne klänningen, och hon
halvlåg där i blotta linnet. Hennes magnifika for-
mer skymtade tydligt och ack så förföriskt genom
den tunna battisten; den blottade barmen, de bara
axlarna och benen tecknade sig plastiskt, i yppig
nakenhet, som svällande av törst efter vällust, mot
soffans mörka bakgrund.
Det kom en darrning över honom.
— Underkjolen! Tag av underkjolen! ropade hon
och slet i linnet.
— Det har jag gjort.
— Nehej, det är lögn. Du ljuger! Tag av den,
din apekatt där!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
