Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
och spelar med tändande eld, rösten vibrerar av
känsla, ögonen tåras, hans ansikte glöder av in-
spiration. Hela salongen gråter. Han urskiljer inte
längre något — ännu en klagan, ännu ett skri av
smärta och förtvivlan. Han har slutat. Tystnad —
sedan en åska, en orkan av applåder och rop:
Författarn, författarn! Franek vacklar till under in-
trycket av en hittills aldrig erfaren känsla, rätar
på sin hopsjunkna gestalt, hans ansikte är svettigt
och rött, håret står på ända och den djupa lycko-»
känsla som fyller honom bryter fram i ett små-
leende. Flan tar några steg framåt, viker med en
magnifik gest undan skynket, som delar av köket, och
bugar allvarligt och värdigt för lampan på golvet,
spisen, bädden och de flottiga väggarna, där kacker-
lackorna spatsera i långa led framlockade av ljus-
skenet. Ömsom drager han sig tillbaka, ömsom trä-
der han fram, alltjämt bugande, ty han hör oav-
brutna applåder och rop på författarn, författarn.
Han känner sig stor, lycklig och på något underligt
sätt lugn.
— Vill du öppna, din gamla babian! Franek,
Franek! och orden åtföljas av överljudda bultningar
på dörren och ett sorl av röster i förstugan.
Efter några ögonblick hörde han och såg sig
omkring med virriga ögon — det var nästan full
dager.
— Franek! Ditt fä! Öppna!
Han kom till besinning, blåste ut ljuset och sprang
att öppna dörren. Hans ansikte hade ännu kvar
sitt inspirerade uttryck, hans vanligen så uttrycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
