Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
blev dödsblek. Deras ögon möttes och borrade
sig in i varandra.
— Pappa, pappa! ropade Zosia jublande vid
åsynen av fadern.
Antoni reste sig med barnet på armen. En vild,
djurisk skräck grep honom. Kuronski var rent
ohygglig att skåda. Han förmådde inte se på hans
förstenade, likbleka ansikte, ty han hade ett intryck
att det skulle slita sig loss från bålen och kasta sig
emot honom med hela kraften i den förtvivlan och
det bottenlösa förakt som ljungade ur hans ögon.
Han stod framåtlutad som till språng, och genom
den tunna nattdräkten såg man de spända musk-
lerna, de krökta fingrarna skälvde av begär att
knyta sig om strupen och slita i stycken. Hans
tänder skallrade, övermåttet av lidelse gjorde ho-
nom maktlös. Barnet började på nytt gråta.
Kuronski liksom vaknade upp och viskade hest:
— Ditt?
— Ja mitt! Mitt barn! och han tryckte den lilla
hårdare intill sig.
Något mera fick han ej fram. Barnakroppens
värme fyllde honom med ett vilt, okuvligt mod.
Till vad pris som helst ville han leva. Nu kände
han att om den där lille magre mannen lyfte sin
hand emot honom eller försökte taga barnet ifrån
honom, skulle han krossa honom och gå fram
över hans lik. Han kände sig ha krafter att kämpa
vore det så mot hela världen om den där lilla
varelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
