Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
hörde skriet, sprang oreflekterat upp för att fatta
om henne.
Än steg han upp och vandrade av och an på
golvet, än satte han sig på nytt — han hade inte
längre kraft varken att se eller lyssna. Ett par
gånger redan hade han stannat i sin gång och
haft bekännelsen på läpparna, ty han kände ett be-
hov att slunga sin själ ut i vilka slags nya fasor som
helst, blott för att slippa ifrån den entoniga, oav-
låtliga pina han känt så länge nu — men han lycka-
des alltid hejda sig i tid. Han föraktade sig för
sin svaghet. Usling, usling! röt han till sig själv, och
hjärtat ville sprängas av trycket, men han teg.
— ... I stället för bröstdroppar hade hon tagit
salpetersyra, som stod i en likadan flaska. Vem
som ställt den där har inte kunnat utrönas.
Antoni förmådde inte längre behärska sig, han
brast i spasmodisk gråt, och det beredde honom
en viss lindring. Den fysiska tröttheten efter så
många själsskakningar överväldigade honom också.
Kuronski omfamnade och kysste honom innerligt.
— Du goda, kära vän!
— Kyss mig inte, ack om du visste, ack om du
visste! snyftade han än mer förtvivlat.
Och halvt medvetslös som han var skulle han
kanske ha bekänt allt, men i det angränsande rum-
met började barnet storgråta. Kuronski skyndade
ditin, och honom föreföll den där gråten som en
varning från andra världen.
Zosia tystnade. Kuronski kom tillbaka, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
