Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
skrivligt dystert över hela rummet och vartenda
ansikte hade ett mörkt, förgrämt uttryck. I de däm-
pade rösterna skälvde sargande smärta. De där
enfaldiga själarna mäktade knappast med fasan och
förkrosselsen de kände. I ögonen, som oavvänt
voro häftade på den döda, lästes hjälplös bävan.
Förnimmelsen av den egna vanmakten mot döden
hade lagt sig som en förintande tyngd över dem.
Rummet började fyllas av människor.
— Se, det är hon! viskade mannen och visade
Antoni kistan.
— Ah.... han trädde närmare och spände blicken
i den dödas ansikte. Ah... stötte han fram än en
gång och kände hur en spasmodisk snyftning ville
bryta sig fram ur bröstet, hur förtvivlan sväm-
made över hjärtat likt en brännhet våg.
Men han förmådde inte lösslita blicken, hani fort-
satte att se som om han velat för evigt inprägla
bilden i sitt minne. Det där älskade, friska, vackra
ansiktet låg livlöst framför honom, skarpt och hårt,
som en blå fläck tecknade det sig mot den vita
kudden. Den litet insjunkna underkäken, det out-
sägligt bittra draget i munvinklarna, de hårt slutna
läpparna gåvo ansiktet likhet med en Elektramask.
Det syntes att döden inte hade kommit stilla utan
gripit henne plötsligt och brutalt, slagit henne med
ohyggliga kval och slängt henne som en trasa. På
ögonlocken och tinningarna hade han tryckt sitt
blåa insegel.
Ett oändligt majestät kringstrålade kistan, där
hon låg stilla nu, stor i sitt luga, mäktig i sin lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
