Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är sanningen jag säger, ers vördighet,
rena sanningen, banmästarn högg jämt på mig,
om han hade skäl eller inte, bara för att jag
ingenting gav. Men för de där nio rublerna jag hade i
månan kunde jag ju jämnt och nätt föda mig själv.
— Tionden och gälder skall punktligt erläggas.
Skall jag jämt behöva påminna dig om vad Herren
Jesus och den heliga katolska kyrkan lär?
— Vördig fader! Jag är kristen, jag går till
bikten, jag ger till heliga mässan, men jag har
kommit för att be om förbarmande, för barnungarna
mina dör av svält och jag själv börjar bli virrig i
huvet: jag kan inte sova för ängslan och jag vet
mig ingen råd. Jag har satt mig i skuld både
hos judarna och hos folk; jag har sålt de sista
klädpaltorna, jag har sålt sista griskultingen jag
hade, och nu är jag så barskrapad så
benrangelsman är den enda som har något att ta hos mig.
Ja, Gud i himlen, suckade han tungt, det här går
inte längre, om inte ers vördighet hjälper mig, är
det bara att lägga sig och dö.
Han kastade sig åter för prästens fötter och brast
i hejdlös gråt, och så förtvivlat snyftade han, att
prästen vände sig bort för att torka tårarna och
hans läppar darrade, då han började tala:
— Mitt barn, Kristus har lidit för oss ovärdiga,
för oss otacksamma barn lät han sig korsfästas och
skymfas av packet, och inte ett ord sade han, fast
de genomborrade hans händer och fötter med vassa
spikar, fast blodet rann från hans panna och såren
sved; han klagade inte, han bara sade: Ske din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
