Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiggick omkring honom. Krogen riste, så dansades
där. En tjugu par, tätt packade på den trånga
golvytan, svängde stampande och hojtande omkring.
— Hopp hopp hopp! rungade det.
Brännvin och dansyra ångade från pannorna, allt
vildare stampades det, allt snabbare svängde paren.
Kvinnfolkens röda kjortlar lyste; bland de vita
långrockarna som vallmo i ett moget vetefält. Den
dalande dagen sände in strimmor av blekt ljus
genom krogens små islupna rutor och den lilla
hänglampan över spishuven for av och an som i takt
med stampningarna.
Ett dovt sorl steg likt bruset från ett hav, ibland
skar ett kraftigt »hopp hopp hopp» igenom det, och
sedan drunknade på nytt alla enstaka ljud i det
dövande sorlet; ty vid borden, i vråarna, vid disken,
på varenda fläck i salen stod det folk och
resonerade: om fjolårets potatis, om prästen, om
barnungarna, om krittren, om allt som låg dem på
hjärtat. För det är ju som så att det alltid går lättare
att utgjuta sig, när man är många i sällskap. Till
och med krittren, vet man väl, dricker inte var för
sig ur rännan vid brunnen utan i sällskap, och
likadant är det med folk: ensam trivs ingen, det må
bära till skogs eller till krogen, i bröders lag skall
man gå såsom Gud förordnat haver.
Och alla talte i munnen på varandra, drucko
varandra till och omfamnades så hjärtinnerligen
kärvänligt, alla ögon lyste och allt högre skreks det
»hopp hopp hopp», allt ljudligare knarrade
golvplankorna under de spikbeslagna klackarna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
