Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Detta kalla vi inte storm,» skämtäde han. —
»Men det kan ju bli?»
Molnen hade hopat sig och vattnet mörknat
som i vrede.
»Är det troligt?» frågade hon i obestämd ängslan.
Han skakade på hufvudet.
»Regn snarare — eller dimma?»
»Dimma.» Ordet skrämde henne.
»Vi äro snart under New Foundland,» vidtog
han, »och där lär den inte uteblifva.»
»Är det farligt?»
»Kan vara det och är alltid oroligt,» svarade
han kort och såg ut öfver hafvet med ögon som
sett det i onda och goda dagar och pröfvat dess
makt.
»Hellre hur härd vind som helst,» fortsatte han,
»än sjötjocka så att man inte ser en handsbredd
framför sig.»
Det föreföll som om han talat till sig själf
och ångrat sina ord, ty när hans blick föll pä Inga
återfick hans ansikte sitt godmodiga uttryck.
»Fröken skall inte oroa sig,» sade han frimodigt.
»Ty utom det att jag färdats här otaliga gånger i
klar sikt, har jag dubbelt så många resor fört mitt
fartyg i hamn utan någon som helst risk.»
Det låg berättigad stolthet i hans yttrande,
men den ödmjukhet också, som läres säkrare än
annorstädes på ett mellan himmel och haf gungande
skepp. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
