Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi — i hjärtlös likgiltighet, helt upptagna af egna
tankar och intressen.»
Hans ord träffade henne som en direkt
förebråelse, ty nu först förstod hon för hvems skull
läkaredroskan hållit utanför hennes port, och hvems
kista det varit som sattes på likvagnen, då hon sprungit
förbi i besinningslös förtviflan.
Nu först stod det också klart för henne hvilket
offer denne man bringade, då han, så godt som
direkt från kyrkogården, gått att invänta henne på
teatern.
Hon stack impulsivt fram handen för att trycka
hans, men drog den lika hastigt tillbaka.
»Jag bad honom aldrig. Det är han som trängt
sig på mig,» sade hon sig i trotsig envishet.
»Jag önskar att ni lärt känna min mor. Jag
önskade det frän första stunden jag såg er.»
»Det är möjligt att jag gått miste om något
godt,» svarade hon kyligt. »Men för mig är och
blir det bästa af allt att få vara för mig själf.»
Hennes ord voro en tydlig fingervisning att han
borde försvinna ur hennes väg, men det föreföll som
om han hvarken hört eller förstått dem.
»Hon var mycket gammal, min mor,» återtog
han, »och hade gått igenom en hel del. Men hon
hade frid — och gaf frid. Det var en predikan
bara att se det grå håret och blida leendet och veta
huru mycket genomkämpadt som låg bakom detta
jämnmod, hvilket växte med åren, likt räntan på ett
samladt kapital. Det var hårdt att mista henne.
16. — Fågel Fenix
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
