Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men han menade det. Han trodde på hvad
han sade.
»Kanske? Men Yngve Vougt hade i alla fall
rätt.»
»Det behöfver ingen säga mig. Orkar fröken
litet till?»
»Ja då!»
. .. »Applåderna ville aldrig tystna och Helena
kunde inte låta bli att se bort till Paul där han
stod med högburet hufvud och strålande ögon, ett
mål för allmän beundran.»
»Låt oss gå,» bad hon och fattade mannens
arm. Men han drog henne med sig och var en af
de ifrigaste att* trycka föreläsarens hand och tacka
honom. Då steg bitterheten upp inom henne, ty
hade hon rådt sig själf hade hon aldrig gått på
föreläsningen. Var det ej mannen som fört Paul i
hennes väg och alltjämt förde dem tillsammans?
Sköt han inte, så att säga, hustrun framför sig rakt
in i den famn, som lockade, för att sedan grymt
nog taga ut sin hämnd? Var det inte som ville
han hennes fördärf?
»Hur kunde han handla så?» utbrast Inga
indignerad.
»Allt blir möjligt när människan är under
passionens välde. Läs Shakespeare så får fröken
veta hvart svartsjukan kan föra.»
Han makade spiselbränderna närmare
tillsammans och tycktes så helt upptagen af sitt
förehaf-vande, som hade han glömt allt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
