Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och försiktiga ord, som ljuda ut till den samlade folkmassan;
de undvika hvarje skymt af agitation, hvaije spår af ett
förhastadt uttryck eller en sårande vändning. De mana i
stället till samhörighet och försonlighet, till idogt bildnings-
arbete och aktning för den andliga kulturen, till manlig
sträfvan och brinnande fosterlandskärlek.
Omedelbart efter talet ljuder folksången. Som på gif-
vet tecken resa sig alla från sina platser, hjässorna blottas,
och “Vårt land“ brusar tusenstämmigt fram så, som en
folksång kan sjungas blott af ett folk, som känner behof-
vet af samhörighet och fosterland.
Programmets andra afdelning är likaledes af högtidlig
och fosterländsk art. Först sjunger jättekören på estraden
den lifvande midsommarpsalmen “Den blomstertid nu kom-
mer“, hvarpå det för tillfallet författade festpoemet dekla-
meras och mottages med jubel. Det bär samma försonliga
och dock manliga prägel som festtalet. Så vidtager det
egentliga konsertprogrammet, hvars utförande är ägnad t att
väcka verklig beundran. Blott ett par dagar hafva ledarne
haft till sitt förfogande för att samöfva desse från skilda
trakter sammankomna och i olika grad utbildade körer och
kapell af arbetare och allmoge, men tages resultatet i be-
traktande måste man bekänna, att det är rent häpnads-
väckande. Det vittnar mer än något annat om det intresse
och den energi, som dessa fester lyckats i de breda lagren
alstra för intellektuella och förädlande sysselsättningar.
Vid slutet af programmet kommer festens höjdpunkt.
Trenne af klenoderna bland Finlands fosterländska sånger,
“Suorais sång“, finalen ur “Kung Karls jagt“ samt “Björne-
borgarnes marsch“ bilda dess sista nummer. Vi kunna icke
bättre skildra denna stämningsstund än med de ord, som
en Helsingforstidning dagen därpå använde om densamma:
“Samkänslan mellan de sjungande på estraden och publiken
nere på festplanen stegrades för hvarje nummer. Man sjöng
med, man ropade bravo, man reste sig från sina platser —
kort sagdt entusiasmen var obeskriflig. Den svala afton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
