Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonases sotäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ar vari he trogen ustru, minstingens va ja vet, å
uset ar du sköti, hå klär ar du vävt, hå barn ar du
fött mej — å ajöss mä dej — hå du ar hinte vatt dåli
hi båt — hå — — — pengarna finns på banken i
Höstammar å papperna os länsman, så du kan låta
mej skeljas ädan mä gott samvete — å — å — — —
Jonas började sträcka upp hakan och tog några
tag med döden. Han sträckte ut armarna längs med
sidorna som i kramp.
— Jisses, kom hin, an dör! skrek Jonasa. De tre
käringarna ställde sig halvrädda i dörren och
betraktade med hopknäppta händer det oundvikliga
ödets framfart.
— Jonas, dör du nu? snyftade Jonasa.
Men Jonas svarade icke genast. Han ville ta ett
sista tag med den form av livet, som människorna
kalla förintelse. Han sträckte en blåblek arm efter
koskällan, genom vilken han de sista veckorna av
sitt liv kunnat befalla. Men hans fingrar famlade
omedvetet och slött efter tecknet på hans värdighet.
Hans ben drogo sig upp och sträckte ut sig igen.
Och så tycktes hans ögon slockna.
— Dä hä välan slutet nu, sade Jonasa. Välsigne
anses hutgång!
Kvinnorna i dörren gräto med vana ögon.
— Dä va hen redig fiskare hå hingen fylleunn!
Ja nu hä du hänka! Gud sköter hällt te hä bästa.
Hå nu sjunger vi hen salm. Vi tar nummer — — —
I samma ögonblick reste sig gubben Jonas i
sängen och sade med tydlig röst: — Si nu te, käring,
hatt hinte kaffekokarn fryser föttera hå sej!
Och därmed föll han akteröver och vart död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
