Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Joo då, ja ska vakta som en gårdvar. Res du bara!
Men I kommer väl säkert hem i måron, för dä ä
ju föståss ett gruvligt ansvar ja tar på mej. Men
res I!
Nu var gubben Däfvert så att säga herre på
skutan. När kapten och styrman farit, höll han sig
uteslutande på akterdäck rökande pipa och spottande
som en riktig befälhavare. Och näsan satte han i
vädret så gott han kunde för sin krokiga rygg. Men
i skymningen stövlade han i väg föröver.
— Hör du, kock, sade han, duka åt mej klockan
8. Ja skaffar i kajutan i kväll.
Kocken gapade.
— Ja, gapa du, faen grå, å kaffe ska ja ha, men
dä sa va start.
— Kaffe så dags! Nä, hörru göbbe, dä får’u allt
koka själv! Å duka mä också, va serveringen
anbelangar för rexten. Tror’u du ska topprida mej, för att
gubben ä i land, när’u — här hoppar inga halta löss!
Socken tjyvgöbbe! Hör ni, pojkar, va han säjer?
När’u, skinnskräddare, dra du förbi faen!
— Ta käften lagom full, när du talar te den som
svarar för skuta, sade Däfvert, fast tonen lät något
snoppad. Å va kaffet anbeträffar, så kan ja koka’t
själv. Ja har kokat mer kaffe än du får si i hela ditt
liv. Men nu går jag oppåt stan ett slag. Håll
ordning ombord, era snorhyvlar, mens ja ä borta.
Novemberkvällens mörker låg redan över staden,
då två skuggor vid den sparsamma kajbelysningen
smögo sig in på Hoppets Wälgång och försvunno
akteröver. Från skansen hördes sång och
handklavermusik. Ingen såg eller hörde något, icke ens då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
