Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kejsaren och riket, hon, som skriver sina profe-
tior på trädens blad och vet, att vinden för
orakelordet till den, för vilken det är avsett?”
De voro så förskrämda, att de alla skulle ha
kastat sig på sina knän med pannan mot jorden,
om sibyllan endast hade gjort en rörelse. Men
hon satt så stilla, som om hon hade varit livlös.
Hon satt nedhukad ytterst på klippranden, och,
skuggande ögonen med handen, spejade hon ut i
natten. Hon satt där, som hade hon gått upp på
kullen för att bättre se något, som tilldrog sig
långt borta. Hon kunde då se något, hon, under
en sådan natt!
I detsamma märkte kejsaren och alla i hans
följe hur djupt mörkret var. Ingen av dem kun-
de se en handsbredd framför sig. Och vilken
stillhet, vilken tystnad! Inte en gång Tiberns
dova sorl kunde de höra. Men luften ville kväva
dem, kallsvett trängde fram? på pannan, och hän-
derna voro stela och maktlösa. De tänkte, att
det måtte förestå något förfärligt.
Men ingen ville visa, att han var rädd, utan
alla sade till kejsaren, att detta var goda järtec-
ken: hela naturen höll andan för att hälsa en
ny gud.
De uppmanade Augustus att skynda med offret
och sade, att den gamla sibyllan troligen var upp-
stigen ur sin håla för att hälsa hans genius.
Men sanningen var, att den gamla sibyllan var
så upptagen av en syn, att hon inte ens visste,
att Augustus hade kommit upp till Kapitolium.
1 gjort en rörelse, stirred.
? trängde fram, broke out.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
