Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMSÖHATTEN.
Från bron, som går öfver hamnen,
kan Hemsöhatten du se,
hela färden bjuder dig famnen,
och stillnade vatten le.
Ty en gång hvar höst och en gång hvar vår
blir allting stilla och domnadt,
så sakta från berget i kvällen slår
ett sken utaf tider, som somnat.
Du vet ej den stunden på förhand, min vän,
kanhända aldrig den randas,
— men den som känt den, känner nog den
i den luft, som den dagen andas.
Solen sänker sig, mänskorna vandra,
höstens, vårens kvällsstjärna lyser,
du skiljer dig omärkligt bort från de andra
och känner, att hjärtat ryser.
Du stannar på bron och har hamnens stad
af nybyggda stenhus och båtar som lossa
på höger hand, men till vänster en rad
af röda bodar, bevuxna med mossa.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
