- Project Runeberg -  Bonde-nöden /
311

(1933) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till synes rätt i lågorna, orörliga, medan kvinnor mjölkade och
pojkar hojtade på vägen.

— Vad var detta?

Det hela verkade fantastiskt, overkligt, från en annan värld.
Min chaufför, som var sydskåning och såg allt betänksammare
ut, ju längre norrut vi kommo, ruskade på huvet. Till slut
frågade jag ett par pojkar:

— Pojkar! Varför stå korna så där?

— För myggen! blev svaret.

— Är det enrisrök?

— Ja, svarade de.

Norrlandsmyggen! Lapplandsmyggen! I bilen gingo vi fria,
och på hela färden blev jag knappast biten en enda gång, men
korna sågo ut att veta vad det gällde. Och när vi vid
halv-1-tiden på natten åkte in i Fredrika kyrkoby, var det dans
och galej och full livsglädje, pojkar och flickor klädda precis
som på alla andra håll i landet — Lappland, det syntes inte
till! Inga lappar, inga renar. Men åkrar, ängar, lador och
hässjor. Om man en gång i världen gått i djurskinn häruppe,
så var det slut. Sverge hade trängt in i och omformat södra
Lappland och gjort det likformigt med sina andra landskap
och arbetsområden.

Följande morgon mötte ciceronen i denna kyrkby. Kommen
upp nerifrån kusten, och färden fortsatte. Först nerför den
granna Lögdeälven till kusten och sedan längs stora
kustlandsvägen upp genom hela Västerbotten, med avstickare åt skilda
håll.

Västerbotten är nere vid havet ett brett, sandigt lågland av
mjuka åsar och ganska vida bottnar, med täta, välbyggda, röda
byar på åskammarna, ofta just på kanten ner mot bottnarna,
så att de på avstånd påminna om sydeuropeiska odlingsstäder
på kullar över slätterna eller om gammaldags befästa platser.
Denna byggnadsform ger landskapet ett drag av överskådlighet
och av ordning, reda och bestämdhet, och som gårdarna —
åtminstone i sydligare hälften av landskapet och på det hela
taget genom hela landskapet — i regel äro mycket väl hållna,
ger Västerbotten ett burget och solitt intryck. Och denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnbonde/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free