Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanhav i miniatyr. Den är odisputabelt mer karakteristisk än
den tämligen karaktärslösa Mälaren.
En morgon vid 8-tiden ilade bilen ut från Örebro mot
Katrineholm, och omkring mig bredde sig ett ljust men blåsigt
slättlandskap, med gamla låga alléer, knotiga äppel- och
körs-bärslunder, små vita landskyrkor, förblåsta alar och röda byar.
Här hade man ännu mer än i Närke känslan av att nalkas
Norden. Och på något odefinierbart sätt låg dessutom en
känsla i luften av, att man var nära en stor stad. Den, som
rest, vet, att denna känsla ofelbart inträder då en storstad
ligger i närheten, även om man är okunnig om dess närvaro. Det
är någonting i bilarnas fart, i befolkningstypen, i klädedräkt,
rörelse, i husens utsmyckning, i allt.
I Katrineholm kom ciceronen på och färden fortsatte över
Eskilstuna, Torshälla, Strängnäs och Södertälje upp till
Stockholm. Och hur tedde sig förhållandena här? I första kapitlet
har jag gett en bild av mellersta och östra delen av landskapet.
Här kommo nu västra och norra delarna till. Vad som slår en
här i dessa mot Stockholm vända trakter — och fallet är
precis detsamma i de södra, likaledes mot Stockholm vända,
delarna av Uppland — är en egendomlig efterblivenhet. Man
påträffar sålunda i denna del av Södermanland, man kan säga
alldeles under Stockholms tullar,gamla ruskiga »släktbyar»,som
man snarare väntat förekomma uppe i bortersta Norrland.
Nej, de ligga här, alldeles inpå huvudstaden, fulla av inavel,
misstänksamhet och teknisk och ekonomisk primitivitet. När
man talade med husbonden i gården, såg man hustrun skymta
i dörröppningen och det hände, att när hon tyckte mannen
varit för öppenhjärtig, så öppnade hon dörren, ställde sig i den,
såg hotfullt på honom, pekade och sade:
— Det är inte, som han säger!
Rättade hans uppgifter och kröp tillbaka i dörrspringan.
Detta var kanske resans största överraskning, ty vad än jag
väntat mig så nära Stockholm, inte var det detta. Det verkade
på något vis Sjuhäradsbygden nere i Västergötland. Det
förvånade mig icke efter detta att finna, att på dylika gårdar
varken fanns bokföring, gödselstäder, beteskultur eller över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
