Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bristande organisation och nordskånska
jordbrukets bi-näringar.
Första huvudkvarteret i Skåne blev Kristianstad, som är
ett tomt torg och för resten ingenting, och första besöket gällde
andelsslakterier i trakten. Jag hade under resans förlupna del,
som läsaren kanske märkt, sökt finna rörelseriktningen inom de
olika landskapen för avsättningen av jordbrukets produkter.
Sålunda ha vi sett, hur Stockholm uppsugit dessa produkter,
söderut räknat från Södermanland, Östergötland och norra
Småland, för slaktdjur dessutom från Smålands-kusten ner till
Kalmar, övriga delar av sydöstra Sverge ha vi sett skicka sina
produkter dels till Malmö, dels till Göteborg. I Skåne tätnade
nu jordbruket till en enda massiv exportström, rinnande ner
till Malmö hamn. Där samlades smör, svin, ägg, och på dessa
tre inriktade jag nu, Skåne runt, min huvudsakliga
uppmärksamhet samt dessutom något på spannmål, fruktodling,
sockerbetsodling och fröförädling. Därmed hade jag själva kärnan av
Skånes jordbruk i mitt grepp.
På grund av denna planläggning hade jag också spart besök
i slakterier, äggpackerier, kvarnar o. s. v. till Skåne, där ju
allt detta stod på toppen av vad Sverge kunde prestera.
Det första andelsslakteriet nu till att börja med. Det var
verkligen en uppenbarelse! Genom sin snygghet, sin
mönstergilla ordning samt genom de vida utblickar över
produktionens och avsättningens invecklade problem, som det gav. Det
var emellertid med en viss motvilja jag trädde in i det stora
komplexet. Jag mindes nämligen hur jag inte på månader
kunnat se åt choklad, sedan jag en gång tillbragt en dag med
studier i Cadbury’s världsberömda chokladfabriker utanför
Birmingham. Inte därför att där varit osnyggt; där rådde
tvärtom den mest absoluta renlighet, men jag hade blivit så
genompyrd av chokladlukten, att jag inte kunde fördra den. Jag var
nu litet rädd för den äckliga lukt, vilken som bekant brukar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
